Såren på mina fingrar kommer aldrig att försvinna.

En dikt från mig.

En liten dikt jag skrev en natt i juli.

Det sägs att man förstår vad man har först när det är förlorat.
Jag har inte förlorat livet men jag var medvetslös när jag var påväg.
Det är så mycket svårare att leva när man egentligen borde vara död.
Jag har märkt att jag lever och det är så jävla svårt.

Ett brev från Kungen.

Jag skrev ett vykort till kungen för ett par månader sedan och frågade om han var feminist. Jag undrade även var han stod i den feministiska kampen. Jag gav upp hoppet om ett svar och trodde att kungen glömt bort mig. Men så kom det här fina brevet hem till mig i fredags. Det börjar bra, Bästa Elin. Tyvärr kunde inte sekreteraren svara på vad kungen tyckte om den feministiska kampen. Men han hälsade i alla fall och tackade. Jag funderar på att skriva ett till brev och fråga honom något annat. Kanske vad han tycker om Monarkin. Det borde han ju veta.

Den där känslan.

i really wanted to be looked at.

Jag sitter i trappen och knyter minna skor för att ge mig av.
Det är den andra augusti tvåtusentio,

Ett år som iaf jag hade så många drömmar och förväntningar om.
Fast det stannade till att vara drömmar och förväntningar. Snart är det september sedan är det inte många månader kvar till ett nytt år och då är det försent för det här årets drömmar.

Den 19 september är det val, men jag vet inte vad eller om jag ska rösta. Jag gillar inte politiker, deras varma ord om klasskamp, solidaritet och jämlikhet känns så malplacerade. Som att det bara är ord som ska vara där men som man inte behöver lägga så mycket vikt på.

Jag tar fram cykeln och cyklar upp till stationen för att sedan ta tåget och bussen till jobbet.
Det är inte utan att jag tänker på att det är jobbigt
och förbannat tidigt helst skulle jag vela ligga kvar i sängen.
Men jag förmås inte vända nu när jag kommit så här långt.

Cykeln ställs i stället och jag låser den mödosamt. Tåget och övriga resan går bra och nu står jag där utanför grindarna, grindarna till mitt arbete.
Dagen flyter förbi lugnt och sansat för att sedan släppa taget om mig, låta mig vanka ner till bussen och göra om samma resa som på morgonen fast tvärtom.

Men det är inte utan frustration jag ger bort min dag.
Jag tänker på hur det vore om allt var sådär solidariskt som politikerna lovar om och om igen.
jag tänker på hur mitt arbete skulle kunnas lämnas till en robot och hur jag skulle kunna få min mat på bordet och ett par snygga skor ändå, det vore fint och faktiskt inte allt för svårt..
Hur som helst så är det väll dax att sluta drömma och bege sig till sängen i morgon väntar en ny dag även fast den känns så bekant.

same

en dröm om en bättre värld

som man sedan pissar ut

Happy Hour

att måla med ljus

På den här bloggen kommer vi att samla godingar som farbror Örjan tipsar, foton, minnen, observationer, reaktioner, ljuspoesi, ordtrassel, dikter, chefshat, brunnspisseri, sanfrancisco-lekar, studiekärelk, studiehat, planer, drömmar och en massa annat smaskigt.

Varmt välkommen att kika in i tid och otid.