HÄR VARE LIVAT!

Såren på mina fingrar kommer aldrig att försvinna.

En dikt från mig.

En liten dikt jag skrev en natt i juli.

Det sägs att man förstår vad man har först när det är förlorat.
Jag har inte förlorat livet men jag var medvetslös när jag var påväg.
Det är så mycket svårare att leva när man egentligen borde vara död.
Jag har märkt att jag lever och det är så jävla svårt.

Ett brev från Kungen.

Jag skrev ett vykort till kungen för ett par månader sedan och frågade om han var feminist. Jag undrade även var han stod i den feministiska kampen. Jag gav upp hoppet om ett svar och trodde att kungen glömt bort mig. Men så kom det här fina brevet hem till mig i fredags. Det börjar bra, Bästa Elin. Tyvärr kunde inte sekreteraren svara på vad kungen tyckte om den feministiska kampen. Men han hälsade i alla fall och tackade. Jag funderar på att skriva ett till brev och fråga honom något annat. Kanske vad han tycker om Monarkin. Det borde han ju veta.

Den där känslan.

i really wanted to be looked at.